Nyheter
-
17.11.2025
Myndigheternas AI-användning utmanar medborgarnas förtroende för välfärdsstaten
AI-styrda beslutsprocesser vinner insteg i de nordiska välfärdsstaterna, med löften om att förenkla och effektivera förvaltningen. Samtidigt medför de stora utmaningar gällande transparens, rättssäkerhet och tillit.
Förhållandet och förändringarna i välfärdsstatens förhållande till medborgarna granskas i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Den automatiserade förvaltningen: Styrning av automatiserat beslutsfattande inom offentlig sektorsom leds av Stefan Larsson, docent vid Lunds universitet. Projektet fokuserar på styrning, juridik och policyutveckling i Sverige och Finland.
Bild
Projektledare Stefan Larsson. Foto: Mathias Foster/Futurenordics – Vi vill förstå hur staten kan använda AI på ett sätt som är både effektivt och rättvist så att medborgarna inte tappar förtroendet för myndigheterna, säger han.
Tekniken snabbare än lagstiftarna
Både tekniken och lagstiftningen utvecklas rasande snabbt. EU:s AI-förordning har förändrat spelplanen, och forskarna undersöker hur regleringen påverkar nationell styrning. En central utmaning är att den snabba teknikutvecklingen medför ett rörligt mål för lagstiftningen.
– Lagstiftarna vill reglera AI, men lämnar samtidigt mycket öppet för senare förändringar. Det är förvisso förståeligt givet hur generativ AI tog ett stort språng under själva lagstiftningsprocessen, men det utmanar behovet av juridisk förutsägbarhet, säger Larsson.
För honom har det varit särskilt intressant att forskningsprojektet ägt rum under en period med snabba och stora omvälvningar. Forskarna har bland annat identifierat nationella skillnader, där Sverige och Finland har olika strategier.
– Finland var tidigt ute med AI-riktlinjer, medan Sverige tidigare var mer försiktigt. Trots en gemensam EU-lagstiftning tar juridiken sig olika uttryck i de två länderna, och det här är något vi undersöker och försöker förstå betydelsen av.
Nya metoder för fysisk gestaltning
Forskargruppen har arbetat tvärvetenskapligt med inslag av statsvetenskap, rättsvetenskap och andra samhällsvetenskapliga inslag. Ett exempel på metodutveckling är en workshop i Helsingfors där begreppet "stoppknapp" i AI-system undersöktes genom fysisk gestaltning under docent Riikka Koulus ledning. Stoppknappen (på engelska: kill switch eller emergency stop button) är en funktion som gör det möjligt att stänga av ett AI-system som inte beter sig som det ska.
– Det var ett nytt sätt att närma sig rättsteori. Att förkroppsliga begrepp med tejp och pinnar väckte andra tankar än dem vi får vid skrivbordet. Det är ju dessa mänskligt speglade men metaforiska förståelser av vad AI är, och hur artificiell intelligens kan regleras eller inte regleras, som formar lagstiftningen med dess styrkor och brister.
Forskarna har även studerat hur AI påverkar medborgarens möte med staten, till exempel genom chattbottar. De har bland annat följt etableringen av den nya svenska myndigheten Utbetalningsmyndigheten, som namnet till trots utreder felaktigheter snarare än att fatta beslut om att betala ut stöd. Det vittnar enligt Stefan Larsson om förskjutningar i hur teknikens roll ramas in och beskrivs när relationen mellan medborgare och stat förändras.
– När man studerar frågor om tillit och rättvisa i mötet mellan teknikmedierad förändring och dess rättsliga styrning får man inte glömma vem förvaltningen är satt att betjäna, säger han.
Projektet har nära kontakt med myndigheter och har arrangerat flertalet seminarier för att skapa dialog mellan forskning och praktik. Målet är att bidra till en offentlig förvaltning där AI används ansvarsfullt med medborgaren i första rummet.
Mer info:
Projektledare Stefan Larsson
docent vid Lunds universitet
stefan.larsson@lth.lu.se -
3.11.2025
Fattig trots heltidsjobb – otrygga arbetsvillkor ökar i hela Norden
Forskare undersöker hur osäkra och informella arbetsformer påverkar människors liv. Är den nordiska välfärdsstaten jämlik för alla som jobbar där?
Professor Lena Näre vid Helsingfors universitet är forskningsledare för projektet Att hantera prekärt och informellt arbete i de nordiska länderna, som granskar så kallat prekärt arbete i Finland, Sverige och Norge bland annat genom intervjuer med dem som berörs.
Lena Näre. Foto: Mathias Foster/Futurenordics Näre betonar den konkreta dimensionen i det tvärnordiska och tvärvetenskapliga projektet:
– Vi vill förstå vad prekaritet innebär i en nordisk kontext och hur den påverkar människors vardag i praktiken.
Projektet fokuserar särskilt på branscher där arbetsvillkoren ofta är osäkra: städ-, bygg- och plattformsarbete. Den kvalitativa forskningen lyfter fram migrantarbetares erfarenheter. Det handlar om röster som ofta saknas i den officiella statistiken.
– Migrantarbetare befinner sig ofta i den mest utsatta positionen och därför är det viktigt att deras röst hörs, säger Näre.
De arbetande fattiga blir allt fler
Enligt professor Markus Jäntti vid Stockholms universitet är det svårt att kartlägga omfånget av prekärt arbete och hur det har förändrats över tid. Studien visar att låglönearbete ökar i hela Norden.
Markus Jäntti. Foto: Mathias Foster/Futurenordics – Det är en utmaning eftersom statistiken främst omfattar hushållsbefolkningen, det vill säga personer med permanent uppehållstillstånd. Men våra analyser visar att andelen lågavlönade har ökat i alla nordiska länder, och därmed också antalet arbetande fattiga. Tidigare var det nästan omöjligt att bli fattig med heltidsarbete, men den verkligheten har förändrats.
Inom byggbranschen förekommer grov exploatering. Intervjuer avslöjar underbetalning, uteblivna löner och manipulerade arbetstider. I städbranschen leder ackordjobb till hårdare arbetstakt och obetalda övertidstimmar. Inom plattformsarbete maskeras ofta anställningar som egenföretagande, vilket berövar arbetstagare både social trygghet och möjligheten att förnya sitt uppehållstillstånd.
Uppehållstillståndet en kritisk faktor
– Det här är inte enstaka undantag, utan speglar ett större strukturellt och systematiskt problem. Vi behöver bättre tillsyn, men också en kritisk granskning av hur uppehållstillståndssystemet skapar ett beroende av arbetsgivaren, understryker Lena Näre.
Fackförbunden spelar fortsatt en viktig roll, men har svårt att nå ut till migrantarbetare.
– Facken gör sitt bästa, men medlemsantalet har sjunkit kraftigt i alla nordiska länder, konstaterar Näre.
År 2000 var 74 procent av de anställda i Finland fackanslutna. År 2019 hade andelen sjunkit till under 60 procent. I Sverige har utvecklingen varit liknande. Den minskade fackliga anslutningen försvagar arbetstagarnas förhandlingsposition och ökar risken för exploatering.
Efterlyser diskussion om välfärdsstaten
I Sverige har det vuxit fram nya former av organisering, ofta baserade på direktdemokrati – en modell som enligt forskarna kan ge hopp om starkare rättigheter för framtidens arbetskraft.
Projektets resultat publiceras i internationella vetenskapliga publikationer. Forskarna vill också producera kortvideor, kolumner och artiklar för att nå en bredare allmänhet.
– Vi hoppas att det kan väcka en diskussion om vilken slags välfärdsstat vi vill bevara – och för vem.
För mer information kontakta:
Professor Lena Näre, projektledare
Helsingfors universitet
lena.nare@helsinki.fi -
26.8.2025
I det nya Europas gränsarbete blir kollegan på andra sidan ovärderlig
I dagens Norden är gränserna både passager och filter, och arbetet vid nationella övergångar har blivit redskap för att lappa ”sprickorna i Schengens yttre gräns”.
Det praktiska arbetet vid gränserna och hur det påverkas av ny teknik står i centrum för det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Unpacking the Conventions Between Openness and Security in the Nordic Region: Digital Public Surveillance Practices at Three State Borders. Det leds av Elena Raviola, Torsten och Wanja Söderbergs professor i design management vid Göteborgs universitet.
– Nationella gränser har alltid varit politiska objekt som definierar ländernas befogenheter. De har flyttats genom krig, annektering eller kolonisering och politiserats med slagord som ”starka gränser”. Men vad innebär det begreppet i ett integrerat Norden? säger Raviola.
Schengenavtalets löfte om fri rörlighet för människor, varor och tjänster har gjort att gränsarbetet ständigt väger öppenhet mot säkerhet. Forskningsteamet har granskat en stor mängd dokument och utredningar kring gränser i Europa och Norden, aktualiserade av olika kriser under de senaste 20 åren.
De praktiska frågorna är många: I Sverige sträcker sig de fysiska gränserna över stora områden. Det administrativa arbetet ökar, till exempel när järnvägar korsar gränser och involverar olika ägare och myndigheter.
Schengen ökade gränsarbetet
Mot den här bakgrunden blir det långa nordiska samarbetet särskilt intressant. Raviola nämner den nordiska passunionen från 1950-talet och Nordiska ministerrådets mål att göra regionen till den mest integrerade i världen till 2030. Parallellt med detta stärker EU sin yttre gränskontroll, bland annat med krav på biometrisk identifiering av icke-Schengenmedborgare, vilket leder till växande europeiska databaser.
– De inre gränserna har blivit verktyg för att fånga upp det som Schengengränsen missat – ”sprickorna i Schengens yttre gräns” som en informant uttryckte det. Gränsarbetet rustas upp igen efter en period av nedmontering. Då kommer den nya tekniken in med ett hopp om att kunna övervaka gränser utan att stänga dem, säger Raviola.
Mänskligt samarbete vid gränsen överraskade
I praktiken är det en utmaning att organisera bevakningen. Om alla gränser stängs ökar belastningen på dem som lokalt måste avgöra vem som får passera. Ländernas system skiljer sig åt och informationsdelningen är ofta byråkratisk och långsam.
Då blir personliga kontakter och nätverk värdefulla. Det visar forskargruppens intervjuer med myndighetsutövare vid gränsen mellan Danmark och Sverige och längs den 1 630 km långa svensk-norska gränsen – Europas längsta landgräns. Förutom tull och polis har forskarna intervjuat flygplatspersonal, gränskommittéer och andra intressenter. Elena Raviola säger att upptäckten av hur viktigt det mänskliga samarbetet mellan staterna var kom som en överraskning.
– När gränskollegor från olika länder arbetar nära varandra skapas arbetsrutiner som hjälper dem att sålla och dela information snabbare.
Det finns flera gränsöverskridande initiativ: På den svensk-norska gränsen delar länderna polisstationen för kommunerna Eda och Eidskog. Mellan Sverige och Danmark samarbetar en grupp poliser som roterar mellan länderna.
Vikten av mänskligt samarbete över landsgränserna förvånade Elena Raviola och forskningsteamet. Tekniken registrerar allt – men tolkar bristfälligt
Tekniken kräver också tolkning. Nummerplåtar kan bli oläsliga av väder, eller kopplas till fel data.
– En ny svensk lag har utökat polisens befogenheter i vissa gränsnära områden, inklusive tillstånd för ANPR-kameror. De registrerar till exempel alla fordonspassager och kopplar automatiskt data till andra databaser. Det utvidgar inte bara gränserna geografiskt, utan också i tid eftersom information sparas och kan användas långt senare.
Forskarna ville också utforska den politiskt och etiskt laddade dimensionen i gränserna i dialog med allmänheten. Våren 2025 samarbetade projektet med Röhsska museet i Göteborg i en satsning om biometrisk övervakning, med konstverk, seminarier och rollspel med studenter. De fick till exempel leva sig in i vilken story ett föremål vid gränsövergången hade att berätta.
– I stället för pekpinnar använde vi spekulativa metoder för att konkretisera frågorna. Att korsa gränserna mellan konst och forskning öppnar nya rum för diskussion om samhällets utveckling.
Den 23:e oktober fortsätter den innovativa satsningen med seminariet Borders, Bodies and Databases på IT-universitetet i Köpenhamn.
För mer information, vänligen kontakta:
Professor Elena Raviola
Göteborgs universitet.
Elena.raviola@gu.se -
14.8.2025
Glesbygdsunga i Norden delar samma hemlängtan och oro för framtiden
Hur är det att växa upp på områden där servicen försvinner och framtiden är oviss? Ett storskaligt forskningsprojekt undersöker nordiska ungdomars konfliktfyllda förhållande till sina avsides belägna hemorter.
Projektet The Future of Nordic Youth in Rural Regions: A Cross-national Qualitative Longitudinal Study in four Nordic Countries, har en längre tid följt ungdomar på landsbygden för att jämföra deras upplevelser av vardagen. Projektet ingår i forskningsprogrammet Future Challenges in the Nordics.
– Syftet är att ge en röst åt unga som bor på landet. Vi vill höra vad de tänker om sitt liv och sina val i den vardag de lever i. Det har gjorts mycket mer forskning bland stadsbor, därför är den här studien inriktad på ungdomar i småstäder och byar, säger Kaisa Vehkalahti, projektledare och universitetslektor.
Datainsamlingen har skett i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Intervjuerna har gjorts under en lång tidsperiod och forskargruppen har även arrangerat framtidsverkstäder, där de ungdomar som deltar fått föreställa sig hur deras hemregion ser ut om 50 år.
– De nordiska ungdomarnas erfarenheter av att bo i avlägsna områden är förvånansvärt lika, trots att landsbygden i Finland skiljer sig från till exempel den i Danmark, som är ett betydligt mer tätbefolkat land. Många delar också känslan av ett negativt stigma kring deras hemregion, säger Vehkalahti.
Kaisa Vehkalahti. Foto: Mathias Foster/Futurenordics Men det fanns också skillnader mellan länderna. En delstudie i Norge visar att flickor i småstäder har fler välfärdsutmaningar, till exempel låg självkänsla och psykiska problem, än de ungdomar som bor i norska storstäder.
I Sverige råder det för tillfället förväntningar på ett uppsving för landsbygden på grund av den så kallade gröna tillväxten. Men också områdena där har samma utmaningar som på andra håll, i form av indragen service och långa skolresor.
Undersökningen visar tydligt att förhållandet mellan stad och landsbygd är komplext och att livet för de unga på landet splittras mellan olika orter. Besluten att stanna kvar eller flytta är mångbottnade och påverkas dessutom av olika faktorer vid olika tidpunkter.
– Forskningsresultaten är värda att beakta till exempel när det gäller beslut om landsbygdens kommunikationsnät eller möjlighet till utbildning. De har en stor inverkan på hur ungdomar ser på sin nutid och framtid på hemorten, säger Vehkalahti.
För mer information, vänligen kontakta
Kaisa Vehkalahti
Lektor, Institutionen för historia och etnologi
Jyväskylä universitet
kaisa.r.vehkalahti@jyu.fi
+358 50 4660826 -
3.4.2025
När drömmen om grön energi krockar med lokala intressen i norr
Northvolts konkurs har väckt stor uppmärksamhet och synliggjort de strukturella utmaningar som präglar den gröna omställningen i norra Sverige. Orsakerna till konkursen debatteras flitigt, men forskare varnar för att Northvolt endast är ett exempel på ett bredare mönster i genomförandet av omställningen – inte bara i norra Sverige, utan även i andra perifera regioner världen över.
De nordliga regionerna i Sverige, Finland och Grönland har de senaste åren lyfts fram som nyckelområden för Europas energiomställning. De vida arealerna, möjligheterna att expandera produktionen av förnybar energi och de rika tillgångarna på mineraler och kritiska jordartsmetaller möjliggör en snabb etablering av batterifabriker, vindkraftsparker och gruvor.
Men de öppna frågorna är många: Hur påverkas lokalbefolkningen, hur ser ägandeförhållandena ut i de företag som etablerar sig, vart går vinsterna och vem bär ansvaret för de investeringar som inte visar sig vara lönsamma?
En process styrd utifrån
Den nuvarande synen på perifera regioner drivs av globala agendor, internationella investerare och nationella strategier. Ofta välkomnar också lokala politiker entusiastiskt stora industriella satsningar, då alternativen för samhällsutveckling är få.
– Vår forskning visar att den gröna omställningen i de här områdena i stor utsträckning formas av beslut fattade långt bort, där lokalbefolkningen sällan ges möjlighet till verkligt inflytande.
Det säger professor Erland Mårald, projektledare för Framtida utmaningar i Norden-projektet Peripheral Visions: When Global Agendas meet Nordic Energy Peripheries, som studerar energiomställningen i Grönland, norra Sverige och norra Finland.
Erland Mårald. Foto: Mathias Foster/Futurenordics Enligt Mårald reduceras lokalbefolkningens roll i praktiken till att antingen acceptera eller avvisa färdigformulerade planer – utan genuin dialog om hur omställningen kan bli långsiktigt hållbar och rättvis för dem som bor och verkar i regionen.
– När invändningar uppstår ses de som hinder att hantera, snarare än som röster att lyssna på. Så som den gröna omställningen genomförs just nu riskerar den att leda till ökad polarisering och exploatering i de områden där industrisatsningarna sker, i stället för den hållbara utveckling som eftersträvas, säger Mårald.
– En inkluderande strategi är avgörande för att den gröna omställningen inte bara ska vara hållbar och rättvis utan också bygga ömsesidig tillit och fungera som en långsiktig kraft för samhällsbyggande.
Vinnare och förlorare
I sin nuvarande form skapar den gröna omställningen klara vinnare och förlorare. Medan orter som Skellefteå och Boden i Sverige kan gynnas av riskfyllda nyetableringar och ekonomisk tillväxt, förvandlas andra delar av samma region till enbart resursleverantörer. Här byggs vindkraftsparker och gruvor utan motsvarande samhällsbyggande insatser, såsom skolor, sjukvård och affärer.
– Det här förstärker inte bara historiska mönster av exploatering, där periferin betjänar nationella och internationella centrum, utan skapar också splittring inom de berörda regionerna, säger Mårald.
Obalansen förstärks av det som kallas grön kolonialism – en situation där industriell energiomställning sker på bekostnad av befintlig markanvändning och lokal ekonomi. I norra Sverige, Finland och på Grönland trängs näringar som renskötsel, fiske och turism undan av storskaliga industriprojekt. Resultatet blir enligt forskarna ökade motsättningar, urholkad tillit och en grogrund för motrörelser och populism.
Janina Priebe. Foto: Mathias Foster/Futurenordics – Omställningen kan bara bli framgångsrik om gröna ambitioner har lokala motsvarigheter, formade av lokala kunskaper och erfarenheter. Uppifrån-och-ned-beslut måste vara lokalt förankrade, säger projektforskare Janina Priebe, som särskilt studerat Grönland.
Mer information:
Professor Erland Mårald
Umeå universitet
erland.marald@umu.se
+4690-786 65 45Docent Janina Priebe
Umeå universitet
janina.priebe@umu.se -
14.1.2025
Skapar nyhetsmedier en stereotyp bild av invandrare?
Forskningsprojekt hjälper journalister att identifiera fördomar som förknippas med immigranter.
Forskningsprojektet ”Ethnic Stereotypes Over Time – a Nordic Comparison” inom Framtida utmaningar i Norden undersöker hur olika grupper av utrikesfödda har skildrats i svenska och finska nyhetsmedier över tid. Vilka stereotyper är konstanta och vilka förändras, och varför är det så?
Forskningsmaterialet består av dagstidningar utgivna i Sverige och Finland mellan 1955 och 2020. Programvara som utnyttjar maskininlärning har utvecklats specifikt för syftet att söka igenom den stora datamängden och identifiera nyhetsartiklar om utrikesfödda från exempelvis forna Jugoslavien, Iran, Irak, Somalia, Vietnam och Chile. Ord som associeras med de olika grupperna jämförs med ord som associeras med orden ”svenskar” eller ”finländare”, och på det viset sållas de specifika stereotyperna för respektive grupp fram.– Det kommer att finnas både förväntade och förvånande resultat. Vi tror också på vissa skillnader mellan de finska och de svenska dagstidningarna, säger Moa Bursell, projektledare och forskningsledare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm.
Moa Bursell. Foto: Mathias Foster/Futurenordics Ökad kunskap om stereotyper kan förbättra journalistiken
Forskningsresultaten väntas framförallt bidra till förståelsen av hur etniska stereotyper uppstår och förändras. Men de kan också vara till nytta i bland annat journalistutbildning.
– Inte för att projektet identifierar journalistiken som ansvarig för spridandet och upprätthållandet av etniska stereotyper. Journalistiken reflekterar det samhälle och den tid den verkar i. Men journalistiken är samtidigt opinionsbildande och journalister behöver fundera över hur de rapporterar om utsatta grupper. I vilka sammanhang är det till exempel nödvändigt att nämna nationalitet, säger Bursell.
När de slutliga forskningsresultaten publiceras senare i år kommer forskarna att behöva ta ställning till flera etiskt känsliga frågor.
– Precis som nyhetsmedier riskerar att bidra till att stereotyper upprätthålls, finns risken att vårt projekt gör samma sak. Tal om hur grupper betraktas kan förstärka stereotyper i stället för att motverka dem. Vi hoppas att projektets resultat kommer att leda till en ökad förståelse av stereotyper som sociala, föränderliga konstruktioner som har mer att göra med samhället som betraktar de nya grupperna, än med grupperna själva.
Mer information om projektet:
Moa Bursell, docent i sociologi och forskningsledare
moa.bursell@iffs.se
Institutet för framtidsstudier