När drömmen om grön energi krockar med lokala intressen i norr

Northvolts konkurs har väckt stor uppmärksamhet och synliggjort de strukturella utmaningar som präglar den gröna omställningen i norra Sverige. Orsakerna till konkursen debatteras flitigt, men forskare varnar för att Northvolt endast är ett exempel på ett bredare mönster i genomförandet av omställningen – inte bara i norra Sverige, utan även i andra perifera regioner världen över.

De nordliga regionerna i Sverige, Finland och Grönland har de senaste åren lyfts fram som nyckelområden för Europas energiomställning. De vida arealerna, möjligheterna att expandera produktionen av förnybar energi och de rika tillgångarna på mineraler och kritiska jordartsmetaller möjliggör en snabb etablering av batterifabriker, vindkraftsparker och gruvor.

Men de öppna frågorna är många: Hur påverkas lokalbefolkningen, hur ser ägandeförhållandena ut i de företag som etablerar sig, vart går vinsterna och vem bär ansvaret för de investeringar som inte visar sig vara lönsamma?

En process styrd utifrån

Den nuvarande synen på perifera regioner drivs av globala agendor, internationella investerare och nationella strategier. Ofta välkomnar också lokala politiker entusiastiskt stora industriella satsningar, då alternativen för samhällsutveckling är få.

– Vår forskning visar att den gröna omställningen i de här områdena i stor utsträckning formas av beslut fattade långt bort, där lokalbefolkningen sällan ges möjlighet till verkligt inflytande.

Det säger professor Erland Mårald, projektledare för Framtida utmaningar i Norden-projektet Peripheral Visions: When Global Agendas meet Nordic Energy Peripheries, som studerar energiomställningen i Grönland, norra Sverige och norra Finland.

Erland Mårald. Foto: Mathias Foster/Futurenordics

Enligt Mårald reduceras lokalbefolkningens roll i praktiken till att antingen acceptera eller avvisa färdigformulerade planer – utan genuin dialog om hur omställningen kan bli långsiktigt hållbar och rättvis för dem som bor och verkar i regionen.

– När invändningar uppstår ses de som hinder att hantera, snarare än som röster att lyssna på. Så som den gröna omställningen genomförs just nu riskerar den att leda till ökad polarisering och exploatering i de områden där industrisatsningarna sker, i stället för den hållbara utveckling som eftersträvas, säger Mårald.

– En inkluderande strategi är avgörande för att den gröna omställningen inte bara ska vara hållbar och rättvis utan också bygga ömsesidig tillit och fungera som en långsiktig kraft för samhällsbyggande.

Vinnare och förlorare

I sin nuvarande form skapar den gröna omställningen klara vinnare och förlorare. Medan orter som Skellefteå och Boden i Sverige kan gynnas av riskfyllda nyetableringar och ekonomisk tillväxt, förvandlas andra delar av samma region till enbart resursleverantörer. Här byggs vindkraftsparker och gruvor utan motsvarande samhällsbyggande insatser, såsom skolor, sjukvård och affärer.

– Det här förstärker inte bara historiska mönster av exploatering, där periferin betjänar nationella och internationella centrum, utan skapar också splittring inom de berörda regionerna, säger Mårald.

Obalansen förstärks av det som kallas grön kolonialism – en situation där industriell energiomställning sker på bekostnad av befintlig markanvändning och lokal ekonomi. I norra Sverige, Finland och på Grönland trängs näringar som renskötsel, fiske och turism undan av storskaliga industriprojekt. Resultatet blir enligt forskarna ökade motsättningar, urholkad tillit och en grogrund för motrörelser och populism.

Janina Priebe. Foto: Mathias Foster/Futurenordics

– Omställningen kan bara bli framgångsrik om gröna ambitioner har lokala motsvarigheter, formade av lokala kunskaper och erfarenheter. Uppifrån-och-ned-beslut måste vara lokalt förankrade, säger projektforskare Janina Priebe, som särskilt studerat Grönland.