Nyheter

Forskare undersöker hur osäkra och informella arbetsformer påverkar människors liv. Är den nordiska välfärdsstaten jämlik för alla som jobbar där?

Professor Lena Näre vid Helsingfors universitet är forskningsledare för projektet Att hantera prekärt och informellt arbete i de nordiska länderna, som granskar så kallat prekärt arbete i Finland, Sverige och Norge bland annat genom intervjuer med dem som berörs.

Näre betonar den konkreta dimensionen i det tvärnordiska och tvärvetenskapliga projektet:

– Vi vill förstå vad prekaritet innebär i en nordisk kontext och hur den påverkar människors vardag i praktiken.

Projektet fokuserar särskilt på branscher där arbetsvillkoren ofta är osäkra: städ-, bygg- och plattformsarbete. Den kvalitativa forskningen lyfter fram migrantarbetares erfarenheter. Det handlar om röster som ofta saknas i den officiella statistiken.

– Migrantarbetare befinner sig ofta i den mest utsatta positionen och därför är det viktigt att deras röst hörs, säger Näre.

De arbetande fattiga blir allt fler

Enligt professor Markus Jäntti vid Stockholms universitet är det svårt att kartlägga omfånget av prekärt arbete och hur det har förändrats över tid. Studien visar att låglönearbete ökar i hela Norden.

– Det är en utmaning eftersom statistiken främst omfattar hushållsbefolkningen, det vill säga personer med permanent uppehållstillstånd. Men våra analyser visar att andelen lågavlönade har ökat i alla nordiska länder, och därmed också antalet arbetande fattiga. Tidigare var det nästan omöjligt att bli fattig med heltidsarbete, men den verkligheten har förändrats.

Inom byggbranschen förekommer grov exploatering. Intervjuer avslöjar underbetalning, uteblivna löner och manipulerade arbetstider. I städbranschen leder ackordjobb till hårdare arbetstakt och obetalda övertidstimmar. Inom plattformsarbete maskeras ofta anställningar som egenföretagande, vilket berövar arbetstagare både social trygghet och möjligheten att förnya sitt uppehållstillstånd.

Uppehållstillståndet en kritisk faktor

– Det här är inte enstaka undantag, utan speglar ett större strukturellt och systematiskt problem. Vi behöver bättre tillsyn, men också en kritisk granskning av hur uppehållstillståndssystemet skapar ett beroende av arbetsgivaren, understryker Lena Näre.

Fackförbunden spelar fortsatt en viktig roll, men har svårt att nå ut till migrantarbetare.

– Facken gör sitt bästa, men medlemsantalet har sjunkit kraftigt i alla nordiska länder, konstaterar Näre.

År 2000 var 74 procent av de anställda i Finland fackanslutna. År 2019 hade andelen sjunkit till under 60 procent. I Sverige har utvecklingen varit liknande. Den minskade fackliga anslutningen försvagar arbetstagarnas förhandlingsposition och ökar risken för exploatering.

Efterlyser diskussion om välfärdsstaten

I Sverige har det vuxit fram nya former av organisering, ofta baserade på direktdemokrati – en modell som enligt forskarna kan ge hopp om starkare rättigheter för framtidens arbetskraft.

Projektets resultat publiceras i internationella vetenskapliga publikationer. Forskarna vill också producera kortvideor, kolumner och artiklar för att nå en bredare allmänhet.

– Vi hoppas att det kan väcka en diskussion om vilken slags välfärdsstat vi vill bevara – och för vem.

För mer information kontakta:

Professor Lena Näre, projektledare
Helsingfors universitet
lena.nare@helsinki.fi

I dagens Norden är gränserna både passager och filter, och arbetet vid nationella övergångar har blivit redskap för att lappa ”sprickorna i Schengens yttre gräns”.

Det praktiska arbetet vid gränserna och hur det påverkas av ny teknik står i centrum för det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Unpacking the Conventions Between Openness and Security in the Nordic Region: Digital Public Surveillance Practices at Three State Borders. Det leds av Elena Raviola, Torsten och Wanja Söderbergs professor i design management vid Göteborgs universitet.

– Nationella gränser har alltid varit politiska objekt som definierar ländernas befogenheter. De har flyttats genom krig, annektering eller kolonisering och politiserats med slagord som ”starka gränser”. Men vad innebär det begreppet i ett integrerat Norden? säger Raviola.

Schengenavtalets löfte om fri rörlighet för människor, varor och tjänster har gjort att gränsarbetet ständigt väger öppenhet mot säkerhet. Forskningsteamet har granskat en stor mängd dokument och utredningar kring gränser i Europa och Norden, aktualiserade av olika kriser under de senaste 20 åren.

De praktiska frågorna är många: I Sverige sträcker sig de fysiska gränserna över stora områden. Det administrativa arbetet ökar, till exempel när järnvägar korsar gränser och involverar olika ägare och myndigheter.

Schengen ökade gränsarbetet

Mot den här bakgrunden blir det långa nordiska samarbetet särskilt intressant. Raviola nämner den nordiska passunionen från 1950-talet och Nordiska ministerrådets mål att göra regionen till den mest integrerade i världen till 2030. Parallellt med detta stärker EU sin yttre gränskontroll, bland annat med krav på biometrisk identifiering av icke-Schengenmedborgare, vilket leder till växande europeiska databaser.

– De inre gränserna har blivit verktyg för att fånga upp det som Schengengränsen missat – ”sprickorna i Schengens yttre gräns” som en informant uttryckte det. Gränsarbetet rustas upp igen efter en period av nedmontering. Då kommer den nya tekniken in med ett hopp om att kunna övervaka gränser utan att stänga dem, säger Raviola.

Mänskligt samarbete vid gränsen överraskade

I praktiken är det en utmaning att organisera bevakningen. Om alla gränser stängs ökar belastningen på dem som lokalt måste avgöra vem som får passera. Ländernas system skiljer sig åt och informationsdelningen är ofta byråkratisk och långsam.

Då blir personliga kontakter och nätverk värdefulla. Det visar forskargruppens intervjuer med myndighetsutövare vid gränsen mellan Danmark och Sverige och längs den 1 630 km långa svensk-norska gränsen – Europas längsta landgräns. Förutom tull och polis har forskarna intervjuat flygplatspersonal, gränskommittéer och andra intressenter. Elena Raviola säger att upptäckten av hur viktigt det mänskliga samarbetet mellan staterna var kom som en överraskning.

– När gränskollegor från olika länder arbetar nära varandra skapas arbetsrutiner som hjälper dem att sålla och dela information snabbare.

Det finns flera gränsöverskridande initiativ: På den svensk-norska gränsen delar länderna polisstationen för kommunerna Eda och Eidskog. Mellan Sverige och Danmark samarbetar en grupp poliser som roterar mellan länderna.

Tekniken registrerar allt – men tolkar bristfälligt

Tekniken kräver också tolkning. Nummerplåtar kan bli oläsliga av väder, eller kopplas till fel data.

– En ny svensk lag har utökat polisens befogenheter i vissa gränsnära områden, inklusive tillstånd för ANPR-kameror. De registrerar till exempel alla fordonspassager och kopplar automatiskt data till andra databaser. Det utvidgar inte bara gränserna geografiskt, utan också i tid eftersom information sparas och kan användas långt senare.

Forskarna ville också utforska den politiskt och etiskt laddade dimensionen i gränserna i dialog med allmänheten. Våren 2025 samarbetade projektet med Röhsska museet i Göteborg i en satsning om biometrisk övervakning, med konstverk, seminarier och rollspel med studenter. De fick till exempel leva sig in i vilken story ett föremål vid gränsövergången hade att berätta.

– I stället för pekpinnar använde vi spekulativa metoder för att konkretisera frågorna. Att korsa gränserna mellan konst och forskning öppnar nya rum för diskussion om samhällets utveckling.

Den 23:e oktober fortsätter den innovativa satsningen med seminariet Borders, Bodies and Databases på IT-universitetet i Köpenhamn.

För mer information, vänligen kontakta:

Professor Elena Raviola
Göteborgs universitet.
Elena.raviola@gu.se

Hur är det att växa upp på områden där servicen försvinner och framtiden är oviss? Ett storskaligt forskningsprojekt undersöker nordiska ungdomars konfliktfyllda förhållande till sina avsides belägna hemorter.

Projektet The Future of Nordic Youth in Rural Regions: A Cross-national Qualitative Longitudinal Study in four Nordic Countries, har en längre tid följt ungdomar på landsbygden för att jämföra deras upplevelser av vardagen. Projektet ingår i forskningsprogrammet Future Challenges in the Nordics.

– Syftet är att ge en röst åt unga som bor på landet. Vi vill höra vad de tänker om sitt liv och sina val i den vardag de lever i. Det har gjorts mycket mer forskning bland stadsbor, därför är den här studien inriktad på ungdomar i småstäder och byar, säger Kaisa Vehkalahti, projektledare och universitetslektor.

Datainsamlingen har skett i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Intervjuerna har gjorts under en lång tidsperiod och forskargruppen har även arrangerat framtidsverkstäder, där de ungdomar som deltar fått föreställa sig hur deras hemregion ser ut om 50 år.

– De nordiska ungdomarnas erfarenheter av att bo i avlägsna områden är förvånansvärt lika, trots att landsbygden i Finland skiljer sig från till exempel den i Danmark, som är ett betydligt mer tätbefolkat land. Många delar också känslan av ett negativt stigma kring deras hemregion, säger Vehkalahti.

Men det fanns också skillnader mellan länderna. En delstudie i Norge visar att flickor i småstäder har fler välfärdsutmaningar, till exempel låg självkänsla och psykiska problem, än de ungdomar som bor i norska storstäder.

I Sverige råder det för tillfället förväntningar på ett uppsving för landsbygden på grund av den så kallade gröna tillväxten. Men också områdena där har samma utmaningar som på andra håll, i form av indragen service och långa skolresor.

Undersökningen visar tydligt att förhållandet mellan stad och landsbygd är komplext och att livet för de unga på landet splittras mellan olika orter. Besluten att stanna kvar eller flytta är mångbottnade och påverkas dessutom av olika faktorer vid olika tidpunkter.

– Forskningsresultaten är värda att beakta till exempel när det gäller beslut om landsbygdens kommunikationsnät eller möjlighet till utbildning. De har en stor inverkan på hur ungdomar ser på sin nutid och framtid på hemorten, säger Vehkalahti.

För mer information, vänligen kontakta

Kaisa Vehkalahti
Lektor, Institutionen för historia och etnologi
Jyväskylä universitet
kaisa.r.vehkalahti@jyu.fi
+358 50 4660826

Northvolts konkurs har väckt stor uppmärksamhet och synliggjort de strukturella utmaningar som präglar den gröna omställningen i norra Sverige. Orsakerna till konkursen debatteras flitigt, men forskare varnar för att Northvolt endast är ett exempel på ett bredare mönster i genomförandet av omställningen – inte bara i norra Sverige, utan även i andra perifera regioner världen över.

De nordliga regionerna i Sverige, Finland och Grönland har de senaste åren lyfts fram som nyckelområden för Europas energiomställning. De vida arealerna, möjligheterna att expandera produktionen av förnybar energi och de rika tillgångarna på mineraler och kritiska jordartsmetaller möjliggör en snabb etablering av batterifabriker, vindkraftsparker och gruvor.

Men de öppna frågorna är många: Hur påverkas lokalbefolkningen, hur ser ägandeförhållandena ut i de företag som etablerar sig, vart går vinsterna och vem bär ansvaret för de investeringar som inte visar sig vara lönsamma?

En process styrd utifrån

Den nuvarande synen på perifera regioner drivs av globala agendor, internationella investerare och nationella strategier. Ofta välkomnar också lokala politiker entusiastiskt stora industriella satsningar, då alternativen för samhällsutveckling är få.

– Vår forskning visar att den gröna omställningen i de här områdena i stor utsträckning formas av beslut fattade långt bort, där lokalbefolkningen sällan ges möjlighet till verkligt inflytande.

Det säger professor Erland Mårald, projektledare för Framtida utmaningar i Norden-projektet Peripheral Visions: When Global Agendas meet Nordic Energy Peripheries, som studerar energiomställningen i Grönland, norra Sverige och norra Finland.

Enligt Mårald reduceras lokalbefolkningens roll i praktiken till att antingen acceptera eller avvisa färdigformulerade planer – utan genuin dialog om hur omställningen kan bli långsiktigt hållbar och rättvis för dem som bor och verkar i regionen.

– När invändningar uppstår ses de som hinder att hantera, snarare än som röster att lyssna på. Så som den gröna omställningen genomförs just nu riskerar den att leda till ökad polarisering och exploatering i de områden där industrisatsningarna sker, i stället för den hållbara utveckling som eftersträvas, säger Mårald.

– En inkluderande strategi är avgörande för att den gröna omställningen inte bara ska vara hållbar och rättvis utan också bygga ömsesidig tillit och fungera som en långsiktig kraft för samhällsbyggande.

Vinnare och förlorare

I sin nuvarande form skapar den gröna omställningen klara vinnare och förlorare. Medan orter som Skellefteå och Boden i Sverige kan gynnas av riskfyllda nyetableringar och ekonomisk tillväxt, förvandlas andra delar av samma region till enbart resursleverantörer. Här byggs vindkraftsparker och gruvor utan motsvarande samhällsbyggande insatser, såsom skolor, sjukvård och affärer.

– Det här förstärker inte bara historiska mönster av exploatering, där periferin betjänar nationella och internationella centrum, utan skapar också splittring inom de berörda regionerna, säger Mårald.

Obalansen förstärks av det som kallas grön kolonialism – en situation där industriell energiomställning sker på bekostnad av befintlig markanvändning och lokal ekonomi. I norra Sverige, Finland och på Grönland trängs näringar som renskötsel, fiske och turism undan av storskaliga industriprojekt. Resultatet blir enligt forskarna ökade motsättningar, urholkad tillit och en grogrund för motrörelser och populism.

– Omställningen kan bara bli framgångsrik om gröna ambitioner har lokala motsvarigheter, formade av lokala kunskaper och erfarenheter. Uppifrån-och-ned-beslut måste vara lokalt förankrade, säger projektforskare Janina Priebe, som särskilt studerat Grönland.

Mer information:

Professor Erland Mårald
Umeå universitet
erland.marald@umu.se
+4690-786 65 45

Docent Janina Priebe
Umeå universitet
janina.priebe@umu.se

Forskningsprojekt hjälper journalister att identifiera fördomar som förknippas med immigranter.

Forskningsprojektet ”Ethnic Stereotypes Over Time – a Nordic Comparison” inom Framtida utmaningar i Norden undersöker hur olika grupper av utrikesfödda har skildrats i svenska och finska nyhetsmedier över tid. Vilka stereotyper är konstanta och vilka förändras, och varför är det så?

Forskningsmaterialet består av dagstidningar utgivna i Sverige och Finland mellan 1955 och 2020. Programvara som utnyttjar maskininlärning har utvecklats specifikt för syftet att söka igenom den stora datamängden och identifiera nyhetsartiklar om utrikesfödda från exempelvis forna Jugoslavien, Iran, Irak, Somalia, Vietnam och Chile. Ord som associeras med de olika grupperna jämförs med ord som associeras med orden ”svenskar” eller ”finländare”, och på det viset sållas de specifika stereotyperna för respektive grupp fram.

– Det kommer att finnas både förväntade och förvånande resultat. Vi tror också på vissa skillnader mellan de finska och de svenska dagstidningarna, säger Moa Bursell, projektledare och forskningsledare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm.

Ökad kunskap om stereotyper kan förbättra journalistiken

Forskningsresultaten väntas framförallt bidra till förståelsen av hur etniska stereotyper uppstår och förändras. Men de kan också vara till nytta i bland annat journalistutbildning.

– Inte för att projektet identifierar journalistiken som ansvarig för spridandet och upprätthållandet av etniska stereotyper. Journalistiken reflekterar det samhälle och den tid den verkar i. Men journalistiken är samtidigt opinionsbildande och journalister behöver fundera över hur de rapporterar om utsatta grupper. I vilka sammanhang är det till exempel nödvändigt att nämna nationalitet, säger Bursell.

När de slutliga forskningsresultaten publiceras senare i år kommer forskarna att behöva ta ställning till flera etiskt känsliga frågor.

– Precis som nyhetsmedier riskerar att bidra till att stereotyper upprätthålls, finns risken att vårt projekt gör samma sak. Tal om hur grupper betraktas kan förstärka stereotyper i stället för att motverka dem. Vi hoppas att projektets resultat kommer att leda till en ökad förståelse av stereotyper som sociala, föränderliga konstruktioner som har mer att göra med samhället som betraktar de nya grupperna, än med grupperna själva.

Mer information om projektet:

Moa Bursell, docent i sociologi och forskningsledare
moa.bursell@iffs.se
Institutet för framtidsstudier 

En omfattande intervjuundersökning i Sverige, Finland och Danmark ger de boende i utsatta områden en röst.

I forskningsprojektet “The Future of Diverse and Disadvantaged Neighborhoods in the Nordic Welfare States – The Voices of Residents” inom Framtida utmaningar i Norden studerar forskare från fyra nordiska universitet sex stadsdelar med dåligt rykte i Finland, Sverige och Danmark. I Helsingfors och Vanda i Finland studeras Gårdsbacka och Björkby, i Göteborg i Sverige studeras Biskopsgården och Hammarkullen och i Århus i Danmark studeras Herredsvang och Gellerup. Alla stadsdelar förknippas med åtminstone vissa negativa uppfattningar och andelen invandrare är större i dem än i de undersökta städerna i genomsnitt.

Forskarna intervjuar totalt cirka 4 800 personer, vars röster vanligtvis inte hörs i samhällsdebatten. Intervjuerna handlar om hur invånarna upplever sitt område, hur de trivs där, hur de förhåller sig till samhället överlag samt om de upplever diskriminering på grund av var de bor.

– Utsatta områden är ett mycket politiserat ämne, särskilt i Sverige och Danmark, säger professorn i statsvetenskap Peter Esaiasson vid Göteborgs universitet, som leder forskningsprojektet.

Forskningen bygger på ett omfattande och långsiktigt fältarbete, vilket har gett forskarna en mångsidig bild av områdena och invånarna. Intervjuerna har genomförts både hemma hos intervjupersonerna och på offentliga platser.

– Det har varit förvånansvärt lätt att hitta intervjupersoner och fältarbetet har också gjort det möjligt för oss att nå den lågutbildade befolkningen i högre utsträckning än vanligt. Intervjuguiden finns på ryska, somaliska, arabiska, svenska, finska, danska och engelska. Ibland har familjemedlemmar eller grannar fungerat som tolkar om intervjuaren och den intervjuade inte har haft ett gemensamt språk, säger Esaiasson.

Invånarna trivs bra

De preliminära resultaten i forskningen visar att de boendes förtroende för samhället inte är signifikant lägre i de undersökta områdena än i andra områden. Däremot är många irriterade på att stadsdelarna är stigmatiserade.

– I allmänhet trivs människor i de undersökta områdena, särskilt om de tillhör majoritetsgruppen. Många känner till att området har ett dåligt rykte, men det motsvarar inte deras egna upplevelser som invånare, säger Esaiasson.

Det finns både likheter och skillnader bland de undersökta områdena. I Finland skiljer sig områdena inte lika mycket från andra stadsdelar som i Danmark och Sverige.

– I Gårdsbacka och Björkby var förtroendet för samhället och myndigheterna högt och skilde sig inte mycket från det nationella genomsnittet, säger professorn i stadsgeografi Mari Vaattovaara vid Helsingfors universitet.

Projektets slutliga resultat publiceras under 2026.

Mer information om projektet:

Professor Peter Esaiasson
Göteborgs universitet
peter.esaiasson@pol.gu.se
+46 31 786 12 22
+46 733 52 36 12

Professor Mari Vaattovaara
Helsingfors universitet
mari.vaattovaara@helsinki.fi
+358 50 415 4861